9 april

Ljudet från fotstegen studsande emot väggarna, vilket gjorde det svårare att lokalisera var hon befann sig. Han visste inte heller hur stort hålrummet var eller hur långt under jord de kunde tänkas vara. Det fanns två alternativ, att fly genom att använda portalen eller att ta striden. Just som han övervägde de två fick han ett slag i sidan. Den ilande smärtan från piskan kändes längs med hela den vänstra sidan, värst var det över låret. Ihopsjunken på marken hörde han stegen närma sig, tills de stannade och tystnaden spred sig i grottan. Lucifer stod endast ett par meter ifrån honom. Han kunde känna den svarta blicken som synade honom där han låg. Ett vinande ljud hördes. De långa läderstyckena träffade huvudet, slaget var inte alls lika hårt som det tidigare trots det kände Mikael att huvudet var nära på att explodera. Det var antagligen det som gjorde att hennes skratt lät än hemskare än vad han mindes. Kylan fick honom att rysa till, handen på kinden tycktes suga ut hans medvetande. 
Det sista han hörde var de bekanta stegen och Lucifer som sade ”Men, men ser man på, Jilbrail. Du dök upp tillslut!”