När solen gick upp jagade den bort mycket av kylan som plågade de två afrikanska syskonen.  Ekwueme värmde sin lillasysters händer mellan sina egna, blåste varm luft på dem och masserade för att få igång blodcirkulationen. Det var inte så längesedan de hade legat under varma filtar nattetid. Familjen hade varit fattig, men det var rena lyxtillvaron jämfört med den hemlöshet de levde i nu.

- Ge mig den andra handen nu, sade Ekwueme uppfordrande till sin syster.

Bahati var numera ganska van vid morgonrutinen att få liv i kroppen igen att hon knappt lade märke till den stickande smärtan när blodet rusade ut i fingrarna igen. Hon satt djupt försjunken i tankar på dem hemlighet Ekwueme hade berättat om igår. Det undgick inte hennes bror som såg på henne att hon hade tankarna på annat håll och att det var något som förvirrade henne. Det gav henne ett så lustigt ansiktsuttryck, och hon bet sig alltid hårt i underläppen samtidigt.

- Ekwueme, var bor mannen i släden? Hon tittade frågande på honom.

Han visste faktiskt inte, det hade hans pappa aldrig berättat. Men han visste hur det såg ut där i alla fall.

- Han bor i ett stort hus som är omgivet av fruset vatten. Det är kallt där, men inne i hans hus är det varmt. Det finns massor med ljus som brinner och hela hans familj är där för att hjälpa honom att förbereda sin resa runt i världen.

Bahati upplevde samma förväntansfulla rysning i kroppen som hon hade gjort kvällen innan när Ekwueme först nämnde mannen. Ekwueme kunde inte låta bli att skratta lite åt hur fascinerad hon var av det han hade berättat för henne. Han mindes själv känslan när han först fick det berättat för sig.

Bahati var tyst en stund till och hade ändrat ansiktsuttryck igen. Nu såg hon ut att bita sig ännu hårdare i läppen.

- Vad ska du önska dig av mannen i släden? frågade hon till slut.

Ekwueme log åt henne. Det fanns inga tvivel, han hade vetat länge nu vad han önskade sig.

Det var natt och Bahati satt tillsammans med sin sex år äldre bror Ekwueme och tittade upp mot det stjärnklara himlavalvet. Kylan bet sig fast i de båda barnen som kröp ihop nära varandra för att hålla värmen, några väggar eller tak hade de tyvärr inte lyxen att tillgå. Ekwueme pekade upp mot en av de starkast lysande stjärnorna.

 

- Syster, titta på stjärnan som lyser så starkt där borta. Vill du veta en hemlighet?

 

Han tittade mot sin syster som nu satt med ivrigt uppspärrade ögon och lysnade på honom.

 

- Vår far berättade en gång för mig att under årets sista månad dyker en ny stjärna upp på himmelen. En stjärna som inte kan ses någon annan gång på året. Vet du varför?

 

Bahati skakade på huvudet.

 

- Det finns en man som varje år under årets sista månad åker runt världen och delar ut presenter till alla barn. Inte bara till de rika barnen. Det ljussken du ser där uppe kommer inte från en stjärna utan är ljuset från mannens flygande släde.

 

Bahati tittade på sin bror och sedan upp på stjärnan på himmelen. Kunde det vara sant att det fanns en man som åkte runt hela världen med presenter. Hon visste att man kunde lita på Ekwueme och han hade aldrig gett henne orsak att tvivla på hans ord tidigare.

 

- Hur kommer han hitta oss?

 

- Det enda du behöver göra för att han ska veta vart du finns är att önska att han kommer till dig med hela ditt hjärta. Men du får inte tveka. Tvekar du på att han finns eller vet med dig inombords att du inte förtjänar hans presenter så kommer han inte att hitta dig.

 

Bahati slöt ögonen och önskade med hela sitt hjärta att det skulle komma en dag då mannen som flög runt jorden med paket till alla barn skulle komma till henne. När hon sedan öppnade ögonen igen syntes ljusskenet på himmelen inte längre till. Hon kramade om sin bror och somnade snart i hans armar. Detta var natten den 20e december och det var 4 dagar kvar till julafton.