Det var inte provet läraren delade ut som Erik satt och funderade på, det var inte heller klagandet över ett prov sista skoldagen innan påsklovet. Nej, för Eriks del var geografiprovet inget bekymmer, han ville bara få det gjort och börja påsklovet. Det som upptog Eriks tankar låg ungefär en kilometer bortom skolgården, hans brors nya TV-spel. Han var fyra år äldre än Erik och var hans bästa vän. De gjorde allting tillsammans. Nästa år skulle han börja gymnasiet i stan, långt härifrån.

Erik fick provet och satte igång. Det tog honom inte mer än 25 minuter men Erik satt kvar. Låtsades ha problem, låtsades behöva vässa pennan, låtsades skriva fel, suddade ut ett helt stycke och skrev om det igen, ord för ord. Någon reste på sig, Erik tittade inte upp. Ännu en till reste sig och gick. Efter en stund gick tre stycken, två till och efter 40 minuter hade mer än halva klassen gått.  När det var 10 minuter kvar på lektionen talade läraren om det, en av de som satt kvar suckade, gav upp och lämnade in sitt prov. Trots att Erik var klar först var han sist ut. Han räckte provet till läraren ”gick det bra?” Erik visste att han var hennes favorit men låtsades inte veta. ”Jo, sådär”

 

På skolgården fanns det bara några killar vid fotbollsplanen men ingen han kände, klockan var halv två och hans bror var redan hemma nu. Han började springa över skolgården mot cykelparkeringen. Kom inte ända fram innan han började sakta ner. Nej, tänkte Erik, inte idag. Trillingarna stod vid cykelparkeringen.”Nämen, hej!” Erik låtsades inte höra och gick rakt fram mot sin cykel, fumlade med låset, hade problem men att knäppa hjälmen. Tittade inte upp en enda gång. ”Snygg hjälm” sa en av dem och någon skrattade.

”Ska du hem nu?”  Han ställde sig i vägen för Erik ”Ja…” svarade han osäkert. ”Glad påsk då, vi kanske ses.” Hoppas inte, tänkte Erik. ”Verkligen, snygg hjälm!” En annan klappade Erik på hjälmen. Hårt. ”Ska du inte hem?” De två andra fnittrade som om det var en hemlighet, som om Erik inte visste att dem visste att han var rädd för dem. De höll kvar Erik i nästan fem minuter, de skrattade åt honom, retade honom och låtsades inte om honom. ”Kan du flytta så jag kan cykla iväg?”, sa Erik till slut. ”Men varför sa du inget?” sa han, log och flyttade på sig. Erik cyklade förbi dem, bort från dem.

 

Slängde cykeln i trädgården, slängde hjälmen i hallen, slängde av sig väskan i vardagsrummet och sprang in till sitt rum. Det knackade på hans dörr. ”Hej”, sa hans bror, ”allt bra? Du... är lite sen, hände nåt eller?” Vad han egentligen menade var; stötte du på dem? ”Nej, eller, dem var vid cykelparkeringen med inget hände.  Hans bror suckade. ”Varför säger du inte bara vilka det är?” Erik ville inte prata om det med sin bror, ville inte att han skulle tycka att Erik var feg. ”Är det inte dags att få ett stop på det här, innan…” Avslutade inte meningen.

”Äh, kom vi spelar” Sa Erik och tvingade fram ett leende.
De gick till köket, tog med allt onyttigt de kunde hitta in till hans brors rum. Där spenderade Erik nästan hela påsklovet, de slogs mot utomjordningar tillsammans och hade jättekul.

 

När Eriks bror kom ut i hallen satt Erik och knöt sina skor. ”Vart ska du?”
”Köpa läsk” svarade Erik.
”Vill du att jag ska följa med?”

”Nej, det går snabbt, det är långfredag idag, affären stänger om en timme typ, jag måste skynda mig, det är knappt någon ute idag” Hans bror frågade ändå om Erik var säker. ”Det lugnt, jag är tillbaka om max 20 minuter”

 

Erik gick ut ur affären med plastkassen i handen. Ville skynda sig hem och bestämde sig för att cykla genom parken. Men Erik kom inte ända fram innan han ångrade sitt beslut. De stod med sina cyklar vid en dricksfontän. Han bestämde sig för att cykla förbi dem utan att stanna. Men de började cykla emot honom. Han tänkte vända, men de var för nära och skulle kanske följa efter honom, en annan gång följde de efter honom nästan ända hem.

 

En spark på Eriks framhjul gjorde att han tappade balansen och föll omkull.  Läskburkarna rullade iväg. Erik var rädd ”lägg av… ” försökte han. De omringade honom. Han hörde inte vad de sa, kunde bara höra sina egna hjärtslag. De slängde iväg hans cykel när han slutade reagera på deras hån. Erik kände ilskan växa inom sig. Han hatade dem, hatade dem med all sin makt. ”Lägg av sa jag!” Erik försökte tränga sig förbi och ta sin cykel men stoppades. Efter det var allt som en dimma. Ett slag ryckte av honom hjälmen, ett annat fick honom böja sig framlänges, ett till och han föll till marken.

 

”Erik!” Hans bror sprang emot honom, ”Vad hände? Vem gjorde det här?”  Erik kunde inte prata. ”Herregud, du blöder ju!”

 

Erik kunde inte sova den natten.  Hörde en svag knackning på dörren och när han inte svarade gick hans bror in ändå och satte sig på sängkanten. ”Erik du skulle sagt vilka de var, jag kunde… jag kunde gjort nåt” Erik trodde aldrig han skulle se sin bror gråta. ”Du kunde inte ha gjort något” viskade Erik. ”Jag kunde ha försökt. Jag ska ju se till dig, ta hand om dig och… jag … förlåt. Förlåt” Erik ville fråga honom för vadå, men orkade inte. Istället flyttade han bara på sig, gjorde plats åt honom att lägga sig ner. Sen låg dem där, länge och utan att säga något. Det var Erik som bröt tystnaden men det var svårt för honom att hejda gråten. ”Om… ” försökte han. ”Om vad?” frågade hans bror och vände sig om, ”vad är det?”  Erik försökte igen ”om jag säger vilka de var, lova att inte säga till någon då?” Hans bror gnuggade ögonen, ”jag lovar” Erik svalde hårt och berättade för första gången vilka som låg bakom hans rädsla, hans osäkerhet, hans ovilja att gå till skolan och hans nuvarande tillstånd. Hans bror lyssnade, suckade och höll tillbaka sina tårar gott han kunde. När Erik berättat allt kramade hans bror om honom och lovade att han skulle se till att ingen någonsin rörde honom igen.

 

När Erik vaknade var det tyst i huset.  Hans mamma jobbade men hans bror borde vara hemma, var det inte påsklov längre? Klockan blev 12 men han hörde inget. Erik tänkte gå till köket och äta men kunde inte ta sig upp, hade ont i hela kroppen. Smärtan tvingade tillbaka honom. Han väntade otåligt på sin bror. Klockan ett tvingade han sig själv för att gå upp, inte av hunger utan av oro. Han letade genom huset, kunde inte gå upp för trappan och ropade istället nerifrån. Fick inget svar. Gick in i köket och åt flingor. Gick sen in till vardagsrummet och tittade på TV. Tyckte att han hörde något från övervåningen. Stängde av TV:n och gick till trappan. ”Är det någon där?”. När ingen svarade tvingade han sig själv att gå uppför trappan. Det var väldigt jobbigt och väl uppe var han tvungen att sätta sig ner och vila. Han gick runt på övervåningen ”hallå?” Inget svar. Erik kände sig ensam, så otroligt ensam. Och rädd. Han gick in till sin brors sovrum. Tomt. Han satte på TV:n, satte sig på sängen och började spela. En timme senare gav han upp. Stängde av och la sig ner på sängen. Började äntligen gråta, högljutt och länge, han visste att han var ensam hemma.

 

”Älskling, varför sover du här? Är din bror inte hemma?” Hur länge hade han sovit?
”Är du hungrig, vill du äta?”

Erik följde med till köket, åt pannkakor.  ”Var är han?” Frågade Erik. ”Jag vet faktiskt inte” svarade hans mamma utan att titta upp.

 

Erik låg fortfarande vaken när han hörde ytterdörren öppnas och smällas igen. Efter en lång stund kackade någon på hans dörr. ”Sover du?” Viskade hans bror. ”Nej” Han kom in och lade sig bredvid honom. ”Var har du varit?” Frågade Erik. Hans bror svarade inte utan bara låg där och tittade på honom.”Ingen kommer någonsin att röra dig igen Erik” Erik förstod inte.”Jag lovar” Sedan somnade båda i Eriks säng.

 

När skolan började veckan därpå hade alla hört vad som hade hänt. På lunchen kom två från hans klass fram och frågade om de kunde sätta sig bredvid honom. På idrotten frågade en annan om de skulle vara i par. På rasten frågade några han inte ens kände om han ville spela fotboll med dem, han sa nej och de frågade då vad han ville göra istället. När han skulle gå hem frågade någon om de skulle ta sällskap. På vägen berättade han om en massa spel han ville testa, Erik sa att han hade ett av dem hemma. ”Häftigt! Kan vi spela någon dag? Snälla?” ”Kanske, måste bara fråga min bror först” svarade Erik. Han log.

 

http://www.nutidningen.nu/index.php/nyheter/hoglandet/7881-Ungdomar-misshandlade-11-aaring