Jim höll andan. Han visste inte riktigt varför men i samma stund som pistolen dykt upp framför honom var det som om han glömde bort att andas. Vem var den här mannen med pistolen? På något konstigt vis tyckte Jim att han hade sett honom förut, men varifrån kunde han inte komma på. Mannen verkade svettas vilket i och för sig inte var så konstigt, det måste ha varit omkring plus 30 grader. Solen stod högt på himlen. Det var inte ofta det var sådan värme hemma i Malmö, egentligen bara under sommarhalvåret om ens då.
– Gå, Jim. Mannen rörde pistolen i en gest för att visa vägen ut.
– Gå ut ur huset och håll käften.
– Va?

Okej, hur kunde den tjocka mannen veta hans namn? Det hela kändes som taget ur ”Sopranos” fast möjligen lite klantigare. Varför höll mannen en pistol framför honom? Vafan var det som försegick här?
– Jag ska förklara senare men nu måste vi gå, svarade Earl och pekade pistolen ännu tydligare mot Jim som nu inte hade något val.

De hade inte hunnit längre än till bakdörren förrän en ganska satt kvinna med mexikansk bakgrund kom springande mot dem, eller om hon var från El Salvador eller något annat latinamerikanskt land.
– Señior, du måste komma. Det har hänt något förskräckligt!

Fanns det något mer som hade hänt sedan tankarna hade vandrat iväg efter upptäckten att Eve var hans syster…? Eve! Kunde det vara det som var det fruktansvärda som den latinamerikanska kvinnan menade? Han ville genast rusa tillbaka mot köket men fick tillbaka fattningen efter någon sekund när han kände den tjocka mannens pistol borra in sig mot ryggraden.
– Gå.
– Señior Earl, vad gör ni här? Den latinamerikanska kvinnan verkade ärligt förvånad över att se Earl i hennes arbetsgivares hus. Det var trots allt 28 år sedan de sist stötte på varandra.