Deus mort kapitel 13: Christian Erickson

Från ett hustak en bit bort följde hon nu tumulten som bröt ut på torget. Hon hade noga följt Abbadon, Dariuz och Kudzu de senaste dagarna och inget de gjort än så länge hade förvånat henne. Den enda frågan nu var vem kvinnan var. Förmodligen ingen betydelsefull. I alla fall inte om hennes profecia var korrekt. Det var Dariuz som var den stora kuggen i hjulet och han kom nu rakt emot henne. Verkade som hon även förutsett hans flyktväg korrekt.
- Att han alltid ska försöka fly över taken, sa hon tyst för sig själv.

 

Dariuz Slängde en snabb blick över axeln och såg att Abbadon var långt bakom. Han höll ett stadigt tag om Anzu som klamrade sig fast vid honom för allt vad hon var värd.
- Va fan skulle det där vara bra för, skrek Anzu.
- Det var det enda sättet att komma undan, svarade Dariuz. Han lät skärrad i rösten.
De landade på hustaket och började springa.

 

Kvinnan på taket såg nu Dariuz och den okända kvinnan landa på taket. De verkade inte ha lagt märke till henne än vilket var perfekt. Vid hennes sida höll hon en ca 3 meter lång piska. Det svarta lädret hade sedan länge missfärgats av vad som såg ut att vara koagulerat blod och även lite fasttorkade skinnbitar här och där. Hon inväntade Dariuz och kvinnan och slängde sedan iväg ett rapp som träffade Dariuz mitt i ansiktet.

 

Dariuz kände sig som han hade blivit träffad av ett godståg. Han hade sett piskan alldeles för sent för att kunna undvika. Det värsta var att han sett samma piska tidigare. Han visste precis vem som stod i andra änden, även om han nu hade väldigt svårt att se då hans ansikte snabbt börjat svälla upp. Anzu stod bara och gapade. Framför henne stod den kvinna som hon endast hört sagor om tidigare. Hon hade inte trott hälften av dem men nu när hon stod framför henne var det ingen tvekan om att allt det hon hört var sant. Kvinnan hade långt svart hår, ett ansikte så perfekt att det var svårt att hålla blicken borta, samtidigt var blicken hos kvinnan så genomträngande och så kylig att kalla kårar kröp längs ryggraden. Hon var klädd i en svart dräkt med hög krage som var blodröd på insidan. Hennes namn var Laila men för de flesta gick hon under ett helt annat namn. Lucifer.

 

- Om det inte är min gamle vän Dariuz, hennes röst fick ådrorna i kroppen att frysa och runt omkring de tre var det total tystnad.


Kommentarer
Postat av: Sumana

Skitbra Christian :)

2011-03-12 @ 13:48:35
Postat av: AnKi

Åh, det är ett jättebra kapitel! Jag kan till och med förlåta att det kommit en ny karaktär ;)

2011-03-12 @ 13:58:31
URL: http://vilsenpannkaka.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0