Allt var svart, och jag låg på rygg. Det kändes som om godståget från Inception precis tagit en genväg genom mitt huvud. Jag öppnade ögonen, men allt var suddigt. Om detta berodde på alkoholen eller det faktum att jag just fallit från andra våningen och med största sannolikhet slagit i huvudet var jag inte säker på.

Något prasslade till vänster om mitt huvud. Jag fick panik och började greppa efter mitt paraply. Jag kände något med handen, det var inte paraplyet, men jag brydde mig inte. Jag tog objektet och slog det hårt på det som hade gjort det prasslande ljudet. Ett högt, irriterat skrik hördes, men det kom inte från en zombie. Mitt yra huvud kunde först inte förstå ljudet. Jag koncentrerade mig och fokuserade blicken mot ljudkällan. Då såg jag att det bara var en jävla katt som skrämt upp mig.

Jag satte mig upp och drog en suck av lättnad. I min högra hand hade jag fortfarande föremålet jag slagit katten med. Det visade sig vara en liten, halvfull petflaska med tändvätska. Jag lade flaskan i min bakficka. När jag ställde mig upp föll jag genast ned på knä igen. Smärta strålade upp genom mitt vänstra ben. Uppenbarligen hade jag bromsat fallet med benet. Jag tog några stapplande steg framåt och med viss möda kunde jag gå sakta. När jag gått ett par meter blev jag plötsligt omkullknuffad av någon som sprang förbi mig.

Liggandes på mage såg jag hur en blond och en rödhårig tjej klädda i vita overaller sprang i panik ut mot gatan. Bakom mig hördes det nu alltför bekanta ljudet av hasande, långsamma steg. Detta fick mig att snabbt komma på benen igen. Den här gången fick mitt paraply fungera som en krycka, medan jag så snabbt jag kunde följde efter tjejerna.

När jag kom ut på gatan såg jag att tjejerna stod och försökte återfå andan utanför puben Pipes of Scotland. Precis när jag skulle ropa till dem hördes ett högt kras. Ut ur pubens fönster föll en stor, tjock zombie. Han föll rakt på den rödhåriga tjejen. Blondinen skrek och började springa mot mig medan zombien började bita hennes kompis i nacken och gräva in sin hand i hennes mage. Den blonda tjejen stannade och tittade på mig, sedan in i gränden vi kommit från, och sedan på mig igen. Hon tog tag i mig och började springandes dra mig mot byggnaden mitt emot puben, Sofiakyrkan. Detta gav mig en känsla av déjà vu, men smärtan i benet slog bort den tanken. Framme vid kyrkan öppnade tjejen dörren och skrek åt mig att följa med in. Innan vi försvann in vände jag mig om för att titta efter den rödhåriga tjejen. Hon låg död på trottoaren. Hennes vita overall var nu blodröd.