Det ständiga hasandet hade äntligen upphört. Hanna visste inte exakt hur länge hon suttit inne på toaletten och gömt sig, men vad som helst var bättre än att vara där ute. Hon hade vart på väg att gå på bussen och hennes iPod som allt som oftast spelade med högsta volym i hennes öron gjort att hon inte hört mannen som närmat sig bakifrån. Han hade greppat hennes arm men hon hade som tur var lyckats slita sig. Ett tåg hade samtidigt stannat på perongen utanför och de hade fullständigt vällt ut från tåget emot henne. Att lyssna på ”Raining blood” kändes inte lika festligt längre. Närmsta toalett hade blivit gömstället och det var där hon nu befann sig. Vad som hade hänt med de andra som stod i busskön visste hon inte. Många av dem var gamla och kunde nog inte röra sig så snabbt. - Faaan, lyckades hon få fram, samtidigt som tårarna åter igen började rulla ner för kinden.

”Dunk, Dunk”. En knackning bröt plötsligt tystnaden inne på toaletten.
Vem fan kunde det vara tänkte Hanna, det var bara några minuter sen hon hade varit på telefon med sin syster, kunde hon verkligen vara så snabb.

- Sa du va där inne hela dan eller?!

Det var inte Jenny, det lät som en ung man, kanske i 20 års åldern.

- För fan! Jag behöver pissa!

Kunde Zombies verkligen prata? Hon bestämde sig för att öppna dörren på glänt och mannen på andra sidan slet snabbt upp dörren och knuffade ut henne ur tolatten. Han var en ganska stor och kraftig kille, ungefär 1, 80 lång och en väldigt ovårdad skäggstubb. Han verkade ha en stor snus inne då hans överläpp stod ut ungefär 1 cm från rästen av munnen.

- Vänta! Vart tog alla Zombies vägen?
- Va för någe?
- Zombies!
- Va fan har du rökt för någe?
- Det var ju alldeles fullt av dem, nyss!
- Haha, nu när du säger de så, tanten där borta på bänka så rätt bitsker ut.

Han smällde igen dörren.

Hanna slog upp händerna för ansiktet. Hade hon hallucinerat allting? Suttit på toaletten och drömt kanske? Nej det var något som inte stämde. Dörren öppnades igen och mannen på toaletten kom ut igen.

- Äru fortfarande kvar?
- Det var för helvete Zombies överallt här innan!
- Lägg av nu, du e ju fan hög eller nåt.
- Mmmhmhhm, den gamla tanten som suttit på bänken hade rest sig upp och försökt att lägga sig i diskussionen. Blod droppade ner från hennes mungipor och hon hasade sig sakta mot Hanna.
- Å va fan är då det där, sa Hanna med en tydlig överlägsenhet i tonen.

”Duns”, Mannen låg nu asvimmad på marken. Just som hon trodde att hon hade hittat en person som kanske kunde skydda henne från de här varelserna hade han när det väl kom till kritan visat sig vara mer värdelös än en plogbil i Sahara.

- Kuk!, var det sista hon skrek innan hon greppade tag i moppen som stod lutad mot väggen och svingade mot tanten.