En man återvänder hem efter två år som försvunnen.

”Kommer du nu?” frågade hon lite aggressivt, samtidigt som hon skruvade lite på sig i dörröppningen. Frågan var helt ofattbar, varför skulle jag inte vara här? Nu när jag äntligen har tagit mig hem, efter två år inlåst i en smutsig källare, bara två kvarter härifrån. Nu när jag äntligen lyckats rymma och ta mig tillbaka, borde jag inte få ett varmare välkomnande?

”Vad menar du?” svarade jag, lite försynt. Hon bar fortfarande morgonrock på sig, löst knuten runt midjan och en svart bh som inte riktigt satt på plats.

”Ja, varför är du hemma nu?” frågade hon.

”Va? Har du inte saknat mig?” frågade jag förvånat. Hon verkade inte riktigt ta in stundens tyngd.

”Varför är du tillbaka så tidigt för?” TIDIGT! tänkte jag, Jag kanske tillochmed sa det högt. ”Här har jag varit borta i två år!” Hon tittade på mig med både rädsla och frågande. Nere vid skohyllan stod det en brevbärarväska lite slarvigt slängd mot väggen. Längre in i hallen låg en strumpa med postens blåa emblem tydligt. ”Älskling, vad pratar du om?” sa hon, och hon märkte att jag hade sett väskan.

En brevbärare. Vad klyschigt. ”Jag antar att jag inte kan klandra dig för att du har en affär, när jag har varit borta så länge”, sa jag, med besvikelse i rösten.

”Det här betyder ingenting för mig”, sa hon. ”Han är bara...”

Jag avbröt henne mitt i hennes ursäkt. ”Jag blir inte arg för att du har gått vidare. Jag har ändå varit borta i två år.”

”Två år? Du har ju bara varit borta i två timmar?” sa hon än en gång, mer undrande än argt.

Just då svängde en bil in på garageinfarten. Förardörren öppnades och en man steg ur. Han var oerhört lik mig, nästan obehagligt, som en tvilling. Med långa kliv gick han från bilen till dörren och innan jag hann säga något kom jag på mig själv att känna igen hans lukt. Han luktade precis som källaren, som det helvete jag hade spenderat min tid i de senaste två åren.

”Vad gör du här?” frågade han mig.

Jag tittade åt min fru, som såg helt tom ut, nästan chockad. Hon sa inget utan stängde bara dörren.