Kaleb stirrade på den två och en halv meter långa kaninen som stod framför honom. Kaninen presenterade sig med en väldig djup basröst som Kandi. Kaleb tycket att de var lite väl tidigt in i fyllan för att stöta på en transexuell kanin, men orkade inte bry sig om att avbryta honom. Henne. Eller va fan man nu säger. Kandi började berätta om alla fördelar med att konvertera till Bunnyismen.

”Som du säkert redan vet, är Bunnyismen den enda religionen som låter dig besöka Hugh Hefner i dödsriket” förklarade Kandi. Men Kaleb hade redan tryckt i mute-knappen som han hade installerad under högra örat.

Många i New Coral hade vid det här laget accepterat att Gud var död och gått vidare till någon av de nya religionerna. Detta var något Kaleb aldrig skulle göra. Han visste förvisso med säkerhet att Gud faktiskt var död, han hade ju trots allt sett mordet med sina egna ögon. Det han däremot inte gjort var att gå vidare med sitt liv och skaffat en ny religion, som många andra hade. Var det något Kaleb ogillade så var det människor som tvärt skaffat sig en ny religion. Och var det något han fullkomligt hatade så var det människor som ville att han skulle konvertera till någon av dessa ”religioner.”

”... och det är därför vi ber alla medlemmar i vår religion att amputera tre tår på vänstra foten i vår inledande Yobyalp-ritual” fortsatte Kandi, helt omedveten om att Kaleb var långt bort i sina tankar.

De flesta som såg Kaleb på stan skulle aldrig gissa att han en gång i tiden var en mycket skicklig soldat. Och ännu färre skulle gissa på att han tidigare varit en ängel. Kaleb var inte längre den han en gång varit. När kriget var över och Gud var död hade han självmant besökt Vingklipparna och låtit dem avlägsna hans vingar. Detta innebär att han nu var en dödlig man, och därmed kunde njuta av saker som sprit, droger och sex, något som han tagit tillvara på. Kaleb hade de senaste åren missbrukat det mesta. Detta vara ett av skälen till att han nu antagligen var hemlös. Igen.

”… allt detta, och väljer du att konvertera nu, får du även den här helt fantastiska brödrosten som en gåva” sade Kandi, som nu började inse att mannen med det illaluktande håret som predikan var riktat mot inte rört sig på en lång stund.

De flesta som träffat Kaleb tyckte antagligen att han var ett svin och en jävla förlorare utan mål i livet. Den iakttagelsen stämmer bara delvis. Kaleb var ett svin och en jävla förlorare. Men han hade fortfarande ett mål i sitt liv. Att döda Guds mördare.

Kaleb trycket återigen nu på mute-knappen och med ens hörde han allt igen. Till sin stora besvikelse pratade Kandi fortfarande. Han suckade, egentligen ville han inte göra detta men han stod inte ut längre. Han plockade fram sin fjurpfärgade plurpash som hängde i kedjan runt hans hals. Han satte den mot pannan och koncentrerade sig. En sekund senare skallade Pimbo Kandi så hårt att hanhon flög in i en staty ett par meter bort. Hennes krona av glödlampor slungades tvärs över Davidstorget.

Mikael hade precis satt tillbaka det portabla hålet på sitt finger när han hörde en krasande ljud. På marken framför honom låg en hög med krossade glödlampor. Men han hade inte tid att bry sig om det nu.

”Jag måste iväg härifrån fort, vid stora moskén vid Davidstorget kan jag smälta in bland alla märkliga typer” tänkte Mikael.  När han nästa var framme vid moskén sprang en kvinna rakt på honom och föll till marken. Hon bar en väldigt lång, krildfärgad klädnad. Hon vrider sig i smärta och håller om sitt knä. Hon ger Mikael en mördande blick och svor högt åt honom. Men plötsligt var det något annat som fångade hennes uppmärksamhet. En man i hatt och trenchcoat kom springande mot kvinnan. Han satte sig på knä bredvid henne och drog upp henne. Mer hann inte Mikael se, eftersom han fortfarande gick i rask takt mot moskén.