Jag förstod att hon skulle upptäcka bilen i samma stund hon klev ut genom dörren. Om hon inte redan gjort det? Tänk snabbt nu. Tänk, tänk, TÄNK! Jag måste såklart köra bort bilen. Såklart. Går för att öppna bildörren till förarsätet. Ser siluetten av din fru i det upplysta köksfönstret. Hon som alltid förstör allt. Allt! Nej, inget får stiga mig åt huvudet. Vrider om tändningen och smyger lätt inåt björkallén. Den är riktigt ihopväxt. Men jag lyckas ändå pressa in hela bilskrället utan problem. Slår av tändningen. Väntar. Lyssnar.

Det var mitt första mentala fotografi av henne. I den där nätta gröna klänningen och det där eldröda håret med de gröna slingorna i. Alltsammans var så absurt men på något sätt gjorde det henne förtrollande. När hon slog sig ner mitt emot mig där i båset, tyckte jag för ett kort ögonblick se en glimt av osäkerhet i hennes blå ögon. Men precis lika fort som jag upptäckt det försvann det igen och hon tittade på mig med en sådan självsäkerhet och gillande att jag helt enkelt inte kunde slita min blick från hennes. Vi satt där i båset och pratade i timmar, drack flera öl och beställde in skål efter skål med jordnötter. Aldrig hade jag sett en kvinna som varit så mycket för öl och jordnötter som hon. Jag visste redan då att det här var ett av de mest intressanta tillfällena i mitt liv. Hittills. Framtiden kunde jag ju inte veta något om. Men den brydde jag mig heller inte om. Jag levde bara då, för den där kvällen. Så glittrande log hon mot mig medan hon svängde med sitt eldiga hår med gröna slingor i. Det var som om det lyste en gloria omkring henne – som en ängel. Fast det kunde förstås vara de tio ölen jag suttit i mig. Men, jo, hon var… förtrollande. Förtrollande vacker och hon hade valt att tillbringa kvällen med mig.

- Hur känner du för att dra oss bort härifrån? undrade hon så och lade bort en bit hår bakom örat innan hon fortsatte.
- Jag vet ett ställe som du skulle älska. Kom med… snälla!

Hon hade ställt sig fnittrande upp och drog i min arm som en enveten skolflicka som vill visa sin senaste leksak. Jag förstod genast att det berodde på ölen för fnittrig låg inte i hennes natur. Nej, det hade jag känt av redan vid första anblicken. Jag harklade mig för att svara henne men hann inte komma dit innan hon drog upp mig ur båset och ut ur baren. Godtrogen som jag var lyckades jag lämna några sedlar på bordet vi suttit vid. Så bar det iväg in i en taxi som stod och väntade, antagligen på någon annan, utanför baren. En kvinna kom ut genom dörren till baren några sekunder efter oss och ropade ilsket åt oss att ”i helvete heller, det där är min taxi”. Innan jag visste ordet av hade min ölhävarpolare kastat sig över den ilskna kvinnan och börjat slå henne över ansikte och kropp. Framsidan till baren flockades snabbt av förbipasserande människor. Alla blir ju så intresserade när det blir slagsmål, inte minst när det är en ”cat fight” på gång. Medan jag stod där och chockat såg på, lade jag märke till halsbandet runt hennes hals. Hur hade jag missat det förut? Jag kände igen det. Men varifrån?