Kapitel 1: Emma Ahlberg

Får inte komma försent. Får verkligen inte komma försent!


Jag halvsprang till bussen och bad till högre makter att busschauffören skulle se mig och inte svänga ut från hållplatsen. Någon däruppe måste gillat mig för bussen stod kvar när jag flämtande snubblade på.
”Ungdom” lyckades jag flåsa fram och slängde fram några mynt. Busschauffören grymtade något som jag inte kunde höra ordentligt men jag ignorerade honom och tog min biljett och vandrade bakåt i bussen.

 

Längst fram satt ett par ungdomar i högstadieålder. De pratade högljutt och en av dem hade lagt upp fötterna på sätet mitt emot och verkade inte alls bry sig om att han tog upp mer plats än nödvändigt. Bakom dem satt en äldre dam som också verkade hysa agg mot pojken utan hyfs. Jag valde att sätta mig längst bak i bussen, några platser ifrån en emotjej som lyssnade på alltför hög musik för att det skulle vara hälsosamt för hennes öron.

 

Jag hade inte tid för att lyssna på musik den här morgonen. Hela min hjärnkapacitet var inställd på att komma ihåg allt jag frenestiskt försökt lära mig den senaste veckan. Varför jag alltid envisades med att börja plugga sista veckan var fortfarande en gåta. Det var ju inte direkt så att jag hade mycket annat för mig.

 

Idag var min sista chans. Bokstavligt talat! Om jag inte klarade den här tentan skulle jag inte få fortsätta nästa termin, vilket verkligen sög. Förra gången hade jag bara varit ett poäng ifrån godkänt. ETT futtigt poäng. När jag fick resultatet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag hoppades ha bättre tur idag.

 

Helt plötsligt var jag bara en hållplats ifrån skolan och paniken började sippra fram. Även svetten. Det kanske inte hade varit det smartaste att börja dagen med en joggingtur. Om jag inte snoozat så mycket…

 

Stoppskylten lyste upp innan jag hunnit trycka på knappen och jag såg att emotjejen gjorde sig redo att kliva av. Även fast jag var en bra bit ifrån henne kunde jag tydligt höra musiken. Inte för att jag hade en aning om vad det var. Lät mest som gutturala läten inklippta i något mastigt trumsolo.

 

Jag trängde mig igenom dörrarna till bussen innan de hunnit öppnas helt och skyndade bort mot skolan som såg ganska öde ut. Men så var det ju lördag också. Jag hörde att emotjejen var bakom mig men ju närmre jag kom skolan desto svagare blev musiken och när jag var framme vid dörrarna var det tyst. Jag drog passerkortet framför panalen och tryckte in min fyrsiffriga kod. Jag bad återigen till de högre makterna att kortet inte skulle krångla. De verkade fortfarande gilla mig.

 

I hissen på väg upp till tentasalen gick jag igenom alla teorier, viktiga årtal och diverse entreprenörer i huvudet en sista gång. Det verkade sitta den här gången. För första gången på hela dagen kändes det inte helt hopplöst.

 

Vid tentasalens dörrar stod en tentavakt och såg sur ut. Kanske jag också skulle göra om jag blev ditsläpad en lördag. Jag fick ett nummer av henne. 13. Toppen. Jag hittade bänken med nummer 13 och hängde jackan på stolen. Salen var inte ens fylld till en fjärdedel. Inte många som behöver så här många försök på sig.

 

Medan folk strömmade in gick jag igenom en modell i huvudet och försökte rita upp den i luften. Killen bredvid sneglade på mig men återgick sedan till att stirra ner i bänken. Tydligen var det dags för tentavakten stängde dörren och gick runt för att kolla ID. När hon kom till mig gav hon kortet en snabb koll och mumlade ett tyst tack.

 

Okej, nu var det dags. Nu eller aldrig. Do or die. Kalla det vad du vill men det var min sista chans. Tentavakten kom tillbaka med den gröna foldern som innehöll min tenta. Jag fyllde vant i mina uppgifter, det här var ju inte direkt första gången. Jag tog ett djupt andetag och öppnade foldern.

 

Vad i helvete!?

 

Framför mig låg en metod B-tenta. Jag hade ju pluggat till massmedie-tentan! Vänta nu lite… Hade tentavakten gjort fel? Eller hade jag tagit fel? Jag försökte minnas tillbaka till förra omtentan. Visst hade det väl varit massmedie-tentan? Jo, jag är helt säker. Men vänta lite… jag minns också nu att jag klarade ju faktiskt den tentan. Och den enda omtentan jag då hade kvar var…

 

Metod B-tentan!!

 

Jag kunde inte tro det! Jag hade spenderat den senaste veckan med att plugga till FEL tenta! Hur skulle jag klara mig ur det här? Om jag inte klarar den här är det kört!

 

Högre makter, lämna mig inte nu!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0